På bloggspaning

Reflektioner och nedslag i IKT bloggvärlden del 1

Går det att processblogga med sina elever? Mitt svar är JA!

DIU:s artikel var riktigt bra skriven och kändes aktuell trots att den har några år på nacken. Vill särskilt lyfta fram att det blir på riktigt för elever och lärare,när man skriver i en offentlig lärmiljö. Eleverna vill då göra bra ifrån sig. Det kan också skrämma såväl lärare som elever när allt blir offentligt. Min upplevelse är att elever alltmer vill publicera sig i ord och bild på webben-de är redan vana. Självklart är det ett stort ansvar att lägga ut det eleverna har gjort till allmän beskådan. Diskussioner i klassrummet handlar ofta om att de vill lägga till någon otillåten musik eller bild, med argumentet att det gör de minsann hemma. Det bästa tycker jag är att hänvisa till tillåtna bild/ljudbanker på nätet eller att använda det de själva skapar i högre utsträckning. När det gäller lärare är det många som har som första fråga: Kan jag ha lösenord? Ett steg på vägen har jag insett nu.

En viktig aspekt att ta upp är naturligtvis tiden. Hinner jag som svensklärare att blogga med alla mina elever? Nej är svaret om det är jag som ska vara den som kommenterar innehållet. Feedback är ju en viktig del. Er modell här på kursen, där vi feedbackar varandra som modell och där elever då skulle kunna göra likadant, kan naturligtvis fungera i vissa klasser. Gruppbloggar tror jag också kan vara bra-dels för att främja samarbete men också för att du som lärare kanske får 5-6 bloggar att följa istället för 25 eller mer.

En annan fråga man kan ställa sig kanske också är: Måste alla i klassen använda blogg som sitt verktyg samtidigt-när det nu finns så många olika intressanta verktyg att välja mellan? Kan man kanske låta några elever blogga varje månad och resten gör ngt annat för att inte få för mkt att läsa? För visst är det ett härligt verktyg att testa för våra elever.

En annan aspekt om alla ska blogga är att det kräver hög datortäthet, vilket inte alla skolor har ännu.

Har bloggat med enskilda elever med olika resultat. Vi prövade förra läsåret klassblogg runt prao. Ett slags praoreportage i en 8a som jag hade då. Blev inspirerad av följande uppgift i  Praobloggen av Greczanik, Liza, som också skrivit Bloggen möter undervisningen. Lizas egen blogg tillhör en av mina favoriter som svensklärare. Språkmakargatan beskriver på ett härligt sätt en lärares vardag och har också många bra lektionstips. Ibland är den väldigt personlig, vilket är en svår balansgång om det samtidigt ska vara en yrkesblogg. Tror nog att den är mest intressant för språklärare .

Liza är också ett bra exempel på en lärare som arbetar på sitt eget varumärke som lärare-något jag tror kommer starkt framåt. Lärare som syns och hörs på nätet- kanske kan medverka till att lärarrollen synliggörs och personligen tror jag att det kommer att gynna vår status. Hennes blogg är också väldigt genomarbetad när det gäller design och layout.

Vad händer när alla i en 1-1 skola börjar blogga? Får en lärare/ elev skriva vad som helst? Vem är ansvarig för vad? Vad vill skolan/ kommunen mm ska finns på nätet?
Självlart hoppas jag på att det enbart blir bra, men jag inser också att det lätt kan bli något annat. Vem får kommentera och vad gör jag som lärare om eleverna skapat sin egen blogg, där jag inte styr över kommentarer mm? Här kommer vi nog ha många lärdomar att dra-precis som vi redan har med facebook och YouTube. Viktiga diskussioner framgent på skolorna.

Är det självklart att alla vill blogga? Jag önskar jag kunde skriva ja, men så det inte enligt min erfarenhet. En del tjejer på högstadiet är ganska bloggbevandrade och har egna bloggar av skiftande karaktär. Som svensklärare kan det vara roligt att utmana en del elever som inte alltid gillar att skriva och det är oftare killar.

Hur examinerar man? 
Den frågan är egentligen inte relevant endast för bloggar utan för allt digitalt arbete i skolan. Vid nationella prov ingår sällan digitala redskap- vilket får till följd att många lärare känner en osäkerhet i bedömningen av digitalt arbete. När man nu inför 1-1 på bred front i Sverige hoppas jag att det också medför en sund debatt om hur man bedömer digitalt arbete. Själv började jag med film/ filmskapande i svenska för ca 15 år sedan och med tiden lärde jag mig alltmer att se en progression även i filmskapande arbete. Viktigt, så som jag ser det , är att eleverna vet vilket innehåll och vilken process det är som ska bedömas och vilka kriterierna är innan de startar med sina digitala uppgifter-för att hamna mer i innehåll än teknik och det gäller väl egentligen även om arbetet inte är digitalt.

Blogg som företeelse har inte alltid så gott rykte för alla. De bloggar som omnämns mest i press är av annan karaktär än den vi kanske vill ha om vi vill ha en processblogg och träna reflekterandet i skolan.

Fördelarna överväger dock. Att kunna publicera sig så snyggt och enkelt gratis är en möjlighet väl värd att pröva. Ett guldkorn jag sett, när det gäller elever som bloggat är följande bloggportal från Smedingeskolans elever, när de var på PRAO

En liten paus innan granskandet av rekommenderade guldkorn fortsätter....