På tåget hem och vad ska jag säga? Hela jag är omskakad på något sätt. På allvar förstår jag bildspråkets påverkanskraft på mig. Jag är absolut visuell. Det jag ser och hör berör.
Jag som arbetat så mkt med filmskapande med elever behövde byta perspektiv och bli elev.
Vissa av bildspelen väckte så starka känslor att jag nog hade behövt diskutera eller reflektera en stund-bra att tänka på när jag visar i klassrummet.
Jag lärde mig också att man inte klarar så många redovisningar-i klass arbetar jag oftast i grupp med den här typen av uppgifter och då blir det färre.
Här var det dock bra att jag fick tänka till själv och göra min egen.
Även om jag nu är tacksam över allt jag sett kändes det snopet att åka hem igen idag, som att något saknades. Min egen presentation tänker jag absolut frisera om ta nya bilder och berätta lite långsammare.
Bra diskussioner på lunch, raster och tåg med kursare.
Alla olika härliga personligheter gör också starkt intryck på mig och jag känner hur jag växer av alla möten. Tänk vad mkt som händer runt om i Sveriges klassrum.
Känner nästan för att göra en film där det härliga i lärarpersonligheter skildras, är trött på medias bild av lärare. De här dagarna fanns så många små guldkorn, som kunde varit med i en sådan film.
Tänker på hur jag kan förmedla det jag fått med mig till mina kollegor på bästa sätt.
Ser fram emot nya äventyr på nätet, i litteraturen och att få köra igång med nästa uppgift.
- Posted using BlogPress from my iPhone
bra tanke om filmen!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDet finns alltid att lära av de som sker. Du har helt rätt, 25 dragningar om ett tungt, tungt ämne gjorde att man var minst sagt utpumpad när man gick hem.
Tack själv, för en mycket bra presentation.
Bra jobb!
/Måns
Jag känner igen mig i det du skriver. Både att jag var urkramad och nästan nedstämd när jag åkte hem från senaste träffen. Samtidigt som jag blir så glad och inspirerad av alla härliga människor som jag möter på kursen. Det skulle vara kul att se din film. Jag hoppas att du gör den!
SvaraRadera